Bättre sent än aldrig!!
Det var ett tag sen vi skrev men detta på grund av dålig internettillgång på Kuba samt en intensiv första vecka i Peru.
Kuba var i alla fall mycket omtyckt av oss båda då det var ett så speciellt resmål. På vilket sätt det var speciellt är dock svårt att förklara. Det var så stora kontraster mot andra länder vi besökt då det är ett kommunistiskt land.
Vi började med en natt i Havanna men kände att vi inte var redo för en "storstad" riktigt ännu. Därför ville vi se Varadero och bokade fyra nätter på ett all inclusive där (det finns bara sådana hotell där). Vacker vit lång sandstrand och sköna dagar i solen med ett par från Halmstad blev det. Sedan tog vi en buss till Trinidad på Kubas sydkust och bodde i casa (=hus) hos Alberto med familj i två nätter. Ett toppenställe med god mat och bra service!! Staden var mysig och hade även den en skön sandstrand mot Karibiska havet! Vi tog ett kort äventyr till ett vattenfall och fick känna på att vandra i Kubas skogar som en försmak till Inka.
Efter Trinidad tog vi en taxi tillbaka till Havanna där vi bodde tre nätter hos Alfredo. En ensamstående kirurgdoktor med ett omtänksamt sinne (speciellt för Johanna). I Havanna promenerade vi på gatorna, besökte revolutions museet, Eddies farmor med en ask choklad (hon var dock tyvärr inte hemma), åkte roliga taxibilar och åt glass och gamla kläder. En och annan Mojito slank också ner!
På morgonen, dagen då vi skulle flyga vidare, fick vi besöka Alfredos sjukhus! Två sjuksköterskor från Sverige på en "IVA"avdelning på ett sjukhus i Havanna! Det var intressant men man märkte kulturella skillnader. Bella fick assistera Dr Alfredo vid en massiv såromläggning på en cancersjuk kvinna medan Johanna höll sig i väggen för att inte svimma! Den stackars kvinnan verkade ju både ha mycket ont samt undrade vad som skedde men efteråt visade vi våra svenska sjuksköterskehjärtan och gav kvinnan en empatiskt klapp på kinden. Detta ledde till att även Dr Alfredo kom på att det faktiskt var en person som låg i sängen och visade lite empati för henne.
Nu är vi i Peru! Vi började med en vecka i Cuzco för att därifrån besöka Machu Picchu! Cuzco är en liten mysig stad med många backpackers. Vi bokade en fyradagars tur "bakvägen" till Machu Picchu. Första dagen, i torsdags förra veckan fick vi åka minibuss först i tre timmar högt upp bland bergen, över trädgränsen bland molnen, ca 4000 meter över havet. Därifrån fick vi sen cykla neråt i regn som var en blöt och kall men annars fräck upplevelse! Sedan fick vi, pga ett vägarbete, åka bil resten till staden Santa Maria där vi sov på ett ganska skabbigt hostel med våra andra vandrarvänner Andres från Mexico, Lorieen från Frankrike och Frank, Steff och Bernd från Tyskland. Vår blyga guide Benji var tydligen också där...
Dag två bestod av totalt nio timmars vandring på vägar, på branta (mycket branta) stigar i djungeln, över vattenfall, över små broar, bredvid berg där regnet gjort att stenar rasade så vi fick springa förbi med mera med mera. Detta var en mycket krävande dag, främst för Johannas hälar som började utveckla stora blåsor. Andra natten i Santa Teresa på ett lite fräschare hostel. Tredje dagen bestod av sju timmars vandring, mest längs ett järnvägsspår men en och annan stor forsande flod passerades också. Bella kände sig som Frodo. Johanna haltade fram och när vi tillslut kom till Agua Caliente, staden nedanför Machu Picchu, fick Johanna besöka en doktor för sina STORA sår på båda hälarna... Efter en svidande och plågsam omläggning fick Johanna en antibiotikakur och undrade om hon skulle klara morgondagens vandring upp till Machu Picchu...
Morgonen därpå (kl 3.30) trotsade vi trötthet, spöregn, astma, skoskav, kolmörker, Johanna i bara tofflor och tog oss på ren vilja och östgötsk surhet upp de många trappstegen till Machu Picchu!! Väl där, om man är där tidigt alltså, fick vi en stämpel för att kunna bestiga berget Waynapicchu. Endast 400st får göra det varje dag. Och efter en rundvandring i ett mycket vackert och otroligt häftigt Machu Picchu tog sig Bella upp på det berget för den klassiska vykortsbilden. Johanna som endast hade tofflor väntade fromt som en lama vid bergets fot.
Nu har vi tagit oss till Lima som är som en vanlig storstad. Här shoppar, solar och äter vi och stannar till onsdag nästa vecka då vi börjar vår långa resa hem!!
Kuba var i alla fall mycket omtyckt av oss båda då det var ett så speciellt resmål. På vilket sätt det var speciellt är dock svårt att förklara. Det var så stora kontraster mot andra länder vi besökt då det är ett kommunistiskt land.
Vi började med en natt i Havanna men kände att vi inte var redo för en "storstad" riktigt ännu. Därför ville vi se Varadero och bokade fyra nätter på ett all inclusive där (det finns bara sådana hotell där). Vacker vit lång sandstrand och sköna dagar i solen med ett par från Halmstad blev det. Sedan tog vi en buss till Trinidad på Kubas sydkust och bodde i casa (=hus) hos Alberto med familj i två nätter. Ett toppenställe med god mat och bra service!! Staden var mysig och hade även den en skön sandstrand mot Karibiska havet! Vi tog ett kort äventyr till ett vattenfall och fick känna på att vandra i Kubas skogar som en försmak till Inka.
Efter Trinidad tog vi en taxi tillbaka till Havanna där vi bodde tre nätter hos Alfredo. En ensamstående kirurgdoktor med ett omtänksamt sinne (speciellt för Johanna). I Havanna promenerade vi på gatorna, besökte revolutions museet, Eddies farmor med en ask choklad (hon var dock tyvärr inte hemma), åkte roliga taxibilar och åt glass och gamla kläder. En och annan Mojito slank också ner!
På morgonen, dagen då vi skulle flyga vidare, fick vi besöka Alfredos sjukhus! Två sjuksköterskor från Sverige på en "IVA"avdelning på ett sjukhus i Havanna! Det var intressant men man märkte kulturella skillnader. Bella fick assistera Dr Alfredo vid en massiv såromläggning på en cancersjuk kvinna medan Johanna höll sig i väggen för att inte svimma! Den stackars kvinnan verkade ju både ha mycket ont samt undrade vad som skedde men efteråt visade vi våra svenska sjuksköterskehjärtan och gav kvinnan en empatiskt klapp på kinden. Detta ledde till att även Dr Alfredo kom på att det faktiskt var en person som låg i sängen och visade lite empati för henne.
Nu är vi i Peru! Vi började med en vecka i Cuzco för att därifrån besöka Machu Picchu! Cuzco är en liten mysig stad med många backpackers. Vi bokade en fyradagars tur "bakvägen" till Machu Picchu. Första dagen, i torsdags förra veckan fick vi åka minibuss först i tre timmar högt upp bland bergen, över trädgränsen bland molnen, ca 4000 meter över havet. Därifrån fick vi sen cykla neråt i regn som var en blöt och kall men annars fräck upplevelse! Sedan fick vi, pga ett vägarbete, åka bil resten till staden Santa Maria där vi sov på ett ganska skabbigt hostel med våra andra vandrarvänner Andres från Mexico, Lorieen från Frankrike och Frank, Steff och Bernd från Tyskland. Vår blyga guide Benji var tydligen också där...
Dag två bestod av totalt nio timmars vandring på vägar, på branta (mycket branta) stigar i djungeln, över vattenfall, över små broar, bredvid berg där regnet gjort att stenar rasade så vi fick springa förbi med mera med mera. Detta var en mycket krävande dag, främst för Johannas hälar som började utveckla stora blåsor. Andra natten i Santa Teresa på ett lite fräschare hostel. Tredje dagen bestod av sju timmars vandring, mest längs ett järnvägsspår men en och annan stor forsande flod passerades också. Bella kände sig som Frodo. Johanna haltade fram och när vi tillslut kom till Agua Caliente, staden nedanför Machu Picchu, fick Johanna besöka en doktor för sina STORA sår på båda hälarna... Efter en svidande och plågsam omläggning fick Johanna en antibiotikakur och undrade om hon skulle klara morgondagens vandring upp till Machu Picchu...
Morgonen därpå (kl 3.30) trotsade vi trötthet, spöregn, astma, skoskav, kolmörker, Johanna i bara tofflor och tog oss på ren vilja och östgötsk surhet upp de många trappstegen till Machu Picchu!! Väl där, om man är där tidigt alltså, fick vi en stämpel för att kunna bestiga berget Waynapicchu. Endast 400st får göra det varje dag. Och efter en rundvandring i ett mycket vackert och otroligt häftigt Machu Picchu tog sig Bella upp på det berget för den klassiska vykortsbilden. Johanna som endast hade tofflor väntade fromt som en lama vid bergets fot.
Nu har vi tagit oss till Lima som är som en vanlig storstad. Här shoppar, solar och äter vi och stannar till onsdag nästa vecka då vi börjar vår långa resa hem!!
Kuba - ett land med stora kontraster
Nu ar vi pa Kuba och efter en natt i en annorlunda storstad, Havanna, akte vi med buss till en 22km lang strand som ligger pa en halvo och heter Varadero. Har finns bara all inclusive hotell som vi nu bor pa och tycker det ar underligt att inte betala nar man atit utan bara ga darifran... Men det ar varmt och skont och vi badar, solar, laser och slappar! Vi stannar har tills onsdag 9mars och da kanske vi hyr en bil eller tar en buss till en gammal stad som heter Trinidad och sedan tillbaka till Havanna till helgen.
Blir inget langt inlagg for internetuppkopplingen ar urkass men i alla fall nagot! Pa tisdag, om en vecka aker vi till var sista destination pa denna resa, Peru. Ska ocksa bli intressant!!
Hoppas ni mar bra i Sverige for de gor vi!!
Blir inget langt inlagg for internetuppkopplingen ar urkass men i alla fall nagot! Pa tisdag, om en vecka aker vi till var sista destination pa denna resa, Peru. Ska ocksa bli intressant!!
Hoppas ni mar bra i Sverige for de gor vi!!
Hej alla!!!
Jamaica kulturen lyder; finns inga problem (så vad du än frågar eller ber om så är svaret "no problem"). Händer det nåt oväntat som inte är bra är detta en situation, men som alltid är no problem. Det absolut vanligaste frasen är "soon come". Detta betyder inte snart. Säger en jamaican soon come får man vara beredd på att man kan få vänta timmar eller ibland dagar. Människorna är himla roliga här. Dom gillar att driva med sig själva och med andra. Man vet aldrig riktigt vad som är sant eller inte!!!
För er som är intresserade så ska jag lära er lite jamaicanska; • Me nuh no - I don't know • Yu biznis cook and curry - everything is fine • Wah yu badda badda me bout - Why are you bothering me
Just nu sitter vi i bilen på väg hem från hästturen. Det var en stor grupp människor och många hästinstruktörer. Turen bestod av två delar. Den första turen var ut på landsbygden genom små jamaicanska byar. Det var kul att se landsbygden. Standarden såg ju lite annorlunda ut i jämförelse med vårt lilla turistnäste.
Sen kommer vi till den här punkten då dramadrottningen (johanna) alltid ska komma i kläm på nåt sätt.. Då var det såhär att Bella som erfaren ryttare hade snackat ihop sig med en av instruktörerna att få rida iväg på lite egna äventyr.. Utan johannas vetskap säger instruktören kom med nu tjejer. Min (johannas) häst hänger bara på Bellas. Med en himlans fart galopperar vi iväg. Jag som hade suttit och drömt på min häst och viftat med fötterna fritt sitter just nu inte så säkert. Min lilla väska jag har runt halsen flyger av, men jag håller mig i på nått sätt. Bella och instruktören har lyckats komma långt ifrån mig. Bella som blir livrädd när hon inte ser mig berättar för instruktören att jag inte är någon van hästtjej direkt.. Hur som helst kommer jag tillslut, halvt av, framguppande.. No problem!!!
Andra delen bestod av att rida ut i vattnet och sitta på hästen när den simma i havet. Det var häftigt! Kändes jätte skumt att sitta på hästen när den simma.
Imorgon blir det att hänga på stranden med våra två nya kompisar Gunvor och Ulf. Två härliga pensionärer från Göteborg. Sen på kvällen ska vi ta farväl från Jamaica tillsammans med ett gäng som jobbar på hotellet.
Sen blir det KUBA!!!!!!!
För er som är intresserade så ska jag lära er lite jamaicanska; • Me nuh no - I don't know • Yu biznis cook and curry - everything is fine • Wah yu badda badda me bout - Why are you bothering me
Just nu sitter vi i bilen på väg hem från hästturen. Det var en stor grupp människor och många hästinstruktörer. Turen bestod av två delar. Den första turen var ut på landsbygden genom små jamaicanska byar. Det var kul att se landsbygden. Standarden såg ju lite annorlunda ut i jämförelse med vårt lilla turistnäste.
Sen kommer vi till den här punkten då dramadrottningen (johanna) alltid ska komma i kläm på nåt sätt.. Då var det såhär att Bella som erfaren ryttare hade snackat ihop sig med en av instruktörerna att få rida iväg på lite egna äventyr.. Utan johannas vetskap säger instruktören kom med nu tjejer. Min (johannas) häst hänger bara på Bellas. Med en himlans fart galopperar vi iväg. Jag som hade suttit och drömt på min häst och viftat med fötterna fritt sitter just nu inte så säkert. Min lilla väska jag har runt halsen flyger av, men jag håller mig i på nått sätt. Bella och instruktören har lyckats komma långt ifrån mig. Bella som blir livrädd när hon inte ser mig berättar för instruktören att jag inte är någon van hästtjej direkt.. Hur som helst kommer jag tillslut, halvt av, framguppande.. No problem!!!
Andra delen bestod av att rida ut i vattnet och sitta på hästen när den simma i havet. Det var häftigt! Kändes jätte skumt att sitta på hästen när den simma.
Imorgon blir det att hänga på stranden med våra två nya kompisar Gunvor och Ulf. Två härliga pensionärer från Göteborg. Sen på kvällen ska vi ta farväl från Jamaica tillsammans med ett gäng som jobbar på hotellet.
Sen blir det KUBA!!!!!!!
Dagens äventyr!!
Idag har Johannas dröm gått i uppfyllelse! Vi har badat med delfiner!!!
En taxi hämtade oss och körde oss cirka 40min mot staden Negril. Där stannar vi på Dolphins cove. Ett nyöppnat ställe som hade fyra delfiner. De bodde precis vid havet i en stor inhängnad.
Vi fick varsin flytväst och sen fick vi hoppa i den stora poolen. Där fick vi hälsa på våra två delfinkompisar Miguell och Shakira som skulle leka med oss. Vi fick börja med att dansa, sjunga och pussas med delfinerna. Sen skulle vi utföra en övning då delfinerna tar sina munnar under våra fötter så att man surfar på vattenytan. Det var helt otroligt häftigt! Det var bara att Johannas bikinitrosor satt inte tillräckligt tajt så när delfinerna fick upp farten åkte hennes trosor av :) En blond, blåögd, svensk, surfande tjej på vattenytan med en vit rumpa. Den bjuder vi på! Sen fick vi även åka med genom att hålla i delfinernas ryggfenor. Det var verkligen en upplevelse som vi starkt kan rekommendera.
Imorgon blir det sol och bad, sen på onsdag ska vi på nya äventyr. Då är det dax för horesbackriding. Vi kommer rida ut på landet genom jamaicanska byar och slutligen simma tillsammans med hästen.
Må bra där hemma för det gör vi! KRAM
En taxi hämtade oss och körde oss cirka 40min mot staden Negril. Där stannar vi på Dolphins cove. Ett nyöppnat ställe som hade fyra delfiner. De bodde precis vid havet i en stor inhängnad.
Vi fick varsin flytväst och sen fick vi hoppa i den stora poolen. Där fick vi hälsa på våra två delfinkompisar Miguell och Shakira som skulle leka med oss. Vi fick börja med att dansa, sjunga och pussas med delfinerna. Sen skulle vi utföra en övning då delfinerna tar sina munnar under våra fötter så att man surfar på vattenytan. Det var helt otroligt häftigt! Det var bara att Johannas bikinitrosor satt inte tillräckligt tajt så när delfinerna fick upp farten åkte hennes trosor av :) En blond, blåögd, svensk, surfande tjej på vattenytan med en vit rumpa. Den bjuder vi på! Sen fick vi även åka med genom att hålla i delfinernas ryggfenor. Det var verkligen en upplevelse som vi starkt kan rekommendera.
Imorgon blir det sol och bad, sen på onsdag ska vi på nya äventyr. Då är det dax för horesbackriding. Vi kommer rida ut på landet genom jamaicanska byar och slutligen simma tillsammans med hästen.
Må bra där hemma för det gör vi! KRAM
